Jag har ibland ifrågasatt mig själv varför jag har det jobb jag har. Vissa situationer får mig att ställa frågan varför? till mig själv.

Men när man får höra av en vårdtagare att man är en gullunge, man är snäll och att man inger en trygghet så ler man med hela ansiktet :)
Då får man ett kvitto på att man har/gör ett bra jobb.

Att jobba som undersköterska/vårdbiträde inom vården/äldreomsorgen innebär så mycket mer än toabesök och allt vad det är som ska göras.

Jag brukar tänka som så att en undersköterska/vårdbiträde har många andra yrken inom sin titel.

Man är både städerska, kokerska, psykolog och framför allt så är du deras förlängda armar.

Och man ska helst kunna vara på flera ställen samtidigt.
Stress är en väldigt vanlig åkomma inom detta yrke.
För ibland ska vi hinna med så mycket på kort tid.

Och är det någon sjuk och man inte har fått in någon vikarie så får vi jobba en personal för lite.

Jag har kommit fram till att i dagens samhälle verkar det inte vara värt hos dom som sitter på dom höga stolarna och bestämmer att man jobbar med människor.
För så fort det ska sparas så ska det alltid sparas inom vården.
Är inte våra äldre värd den bästa vård dom kan få?

Att man som vårdpersonal ska behöva vända sig ut och in för att det ska fungera är helt åt helvete. Och i värsta fall får man inte ens ett tack för att man har gjort allt för att det ska funka.

Där jag jobbar så är vi bra på att ge varandra kritik. Både positiv och mindre positiv kritik.
Ge och ta heter det.

Jag önskar att våra politiker kunde komma och prova på vårat arbete och se hur det är.
För dom ska också nån gång in på ett boende eller få hemtjänst.

Med detta inlägg vill jag bara säga att du/ni som jobbar inom vården gör ett kanonjobb.
Ge dig själv en klapp på axeln. Var stolt över ditt jobb.


Ni får ursäkta om detta verkar flummigt skrivet. Men jag skyller på att jag är trött och ska om några timmar få en efterlängtad ledighet!

Ja det var väl det jag hade på hjärtat!