Och jag ligger i sängen och lyssnar på musik och bara slöar..
Hoppas på att kunna somna tidigare ikväll än dom föregående kvällarna. Då har jag inte somnat före kl 2 iaf..

I morgon ska jag äntligen iväg och träffa kuratorn. Känns skönt att få komma iväg och prata av mig.
Ett steg i rätt riktning.
Början till att må bättre psykiskt.

Jag är ju som ni flesta vet den där personen som låtsas att jag mår bra när jag egentligen mår dåligt.
Men jag har blivit bättre på att berätta att jag inte mår bra då någon frågar. Men ibland så klistrar jag på mig ett leende och låtsas att allt är bra och när jag väl kommer hem och slappnar av så rasar allt.

Men i morgon ska jag som sagt iväg till kuratorn och prata av mig, många kanske rynkar på näsan och undrar om jag inte har några vänner jag kan prata med.
Och svaret är, jo det har jag, men ibland så är det ett måste att gå till en psykolog/kurator att prata.
För dom har utbildningen och dom vet vilka punkter dom ska trycka på.

Jag vill även denna gången passa på att tacka mina fina vänner för att ni finns där när jag behöver er.. Ni är guld värd hela högen <3

Sen vill jag även tacka min chef för att hon har pushat mig och för att hon ringer och kollar läget med mig. Så tack Annika för ditt stöd :)

Och mina arbetskamrater på Brownhill vill jag också tacka :) ni är toppen :)

Sen vill jag även tacka min fina och underbara älskling Andreas för att du finns där för mig och för att du bryr dig <3 du är bäst och jag älskar dig för den du är och för ditt stöd <3

Må så gott allihopa!

Att göra en uppdatering här tror jag..
Var ju evigheter sen jag skrev något inlägg, så nu tänkte jag skriva av mig lite.

Senaste inlägget jag skrev så jobbade jag min sista natt på sommarschemat.
Efter nattjobbet i sommar hade jag ca 4 veckors ledighet, vilket var otroligt skönt.
Kan säga att jag var både trött och sliten efter att ha jobbat natt hela sommaren.

Ledigheten gick rätt fort, nästan för fort.
Men det bästa med ledigheten var att jag äntligen fick träffa Andreas igen efter ett antal månader ifrån varandra. Så skönt att få umgås och träffa honom igen.

Efter ledigheten var det åter dags att återgå till jobbet, men då var det dagtid och nått enstaka nattpass som gällde.
Skönt att få jobba dag och få en normal dygnsrytm.

Men ja, även denna höst som förra hösten så kom den där svackan jag oftast brukar få då det går mot höst. Dom senaste höstarna så har jag blivit nere och ledsen.
En av anledningarna är att för 6 år sen miste jag en av mina stora förebilder, nämligen min älskade och underbara moffa <3

Hans bortgång var bland det jobbigaste jag har varit med om, för efter att min pappa gick bort så hade jag moffa som en fadersgestalt.

Finns inte tillräckligt med ord att beskriva hur mycket moffa betydde för mig.
Det jag saknar mest är moffas varma och härliga kramar <3
Ni som träffade min moffa vet vad jag menar.

För tillfället så går mina dagar upp och ner. Ena dagen är bra medan nästa dag kan vara väldigt jobbig. Jag känner mig nedstämd och är gråtmild.

Nu när jag skriver detta inlägg så bränner tårarna i ögonen på mig.

I morgon ska jag ta kontakt med den kurator som jag tidigare gått till för att få prata av mig och få hjälp med mitt mående.

Jag vill passa på att tacka alla mina fina vänner som finns där när jag behöver er <3

Sen vill jag också tacka min mamma för att hon är den hon är,
Hon är min klippa <3

Sen vill jag också säga tack till dig Andreas för att du finns i mitt liv och att du är den du är <3
Du betyder väldigt mycket för mig och jag vill inte förlora dig <3 utan dig är jag inte hel <3

Ja det var en uppdatering det.
Hoppas ni gillar det ni läser.