För 15 år sen detta datumet så förändrades mitt liv helt plötsligt.
Dagen började så bra. 
Jag hade sommarlov. Skulle vara hundvakt medan mamma skulle åka med pappa in till stan för att hämta hem farmors bil från verkstaden. 

Pappa skulle iväg med lastbilen som vanligt till Stockholm. Han hade varit hem och sovit några timmar för att sedan åka iväg och jobba igen. 
Vi sa hejdå och att vi syns på fredag. 

Det gick en stund efter att mamma och pappa åkt iväg så kommer min bror Ronny upp och säger: "Farsan har åkt av vägen".
Jag svarar bara med ett "Jaha". tänkte bara att han fått släng på släpet.. Timmarna gick.. 

Sen ser jag när mamma kommer hem att hon inte kör farmors bil, utan det är min farbror som kör bilen. Och jag ser på mamma, min farbror och hans fru att det har hänt nått.
Jag rusar ner för trappen. 
Möter mamma i hallen och hon säger dom orden jag absolut inte var beredd på att höra.

"Pappa finns inte nått mer".. 
Jag bryter ihop och känner hur bara min värld rasar samman. 

Då jag miste min pappa skulle jag fylla 14år. Och jag hade ju förstått att vi alla ska dö någon gång. Men att förlora min pappa så tidigt hade jag aldrig kunna lista ut. 

Men som tur är så har vi i familjen en bra sammanhållning så vi samlades och åt tillsammans varje dag och min moster Dagny (som då bodde i Sundsvall) kom upp till oss och var den som såg till att vi fick i oss mat och var den som skötte markservicen här hemma. 

Idag är det alltså 15 år sen min pappa gick bort.

Det är skrämmande vad åren har gått fort.

Jag minns dagen som om den var igår. 

Men pappa kommer alltid finnas i mina tankar och han har en stor plats i mitt hjärta. 
Jag kommer alltid ha sorgen och saknaden efter honom. 
Men jag tänker tillbaka på alla bra minnen vi har tillsammans.

Jag älskar och saknar dig pappa